Ny adress och ny domän

Hädanefter finner du oss (ja, OSS - "jag" har blivit "vi"! Coolt va?) på http://www.kulturskurkarna.se/videospel

Ny fräsch sajt utan några som helst kopplingar till Googles megalomani, nya fräscha bloggare (alla duschar då och då) och helt enkelt bättre. På alla sätt. Vi ses där.

Jesus Crysis!

Okej, det här kommer nog inte bli ett så långt inlägg eftersom jag inte riktigt kunnat smälta det här än. Men jag tar tillbaka allt jag sagt om att Portal var förra årets bästa spel. Den titeln hör rättfärdigt hemma till Crysis. En scifi-historia utan dess like på marknaden. Min nya burk räckte inte till att spela det på mer än låg- till medelgrafik men det var ändå det absolut snyggaste jag skådat. Jag vet inte riktigt var man börjar när man skriver om det här spelet. Det är så perfekt utvecklat in i minsta detalj. Från voiceacting till story, från interaktivitet till grafik. Att det är tyska CryTEK som ligger bakom det känner man snabbt då en hel del paralleller till deras tidigare titel Far Cry går att se. Den tropiska miljön, den icke-linjära nivåuppbyggnaden och de speciella "krafterna" hos protagonisten till exempel. Men på alla sätt är detta det bättre spelet. Far Cry fångade aldrig riktigt mitt intresse, Crysis trollband mig från början till start.

Jag skulle kunna lovorda det här spelet spaltmeter efter spaltmeter men jag nöjer mig med att helt enkelt uppmana alla gamers att skaffa den här titeln. Det är värt en ny dator om det så krävs!

Lycka!

Idag (igår) fick jag äntligen tag på Zelda: Twilight Princess till Gamecube. Bästa på länge! Sen var det påskmat med brorsan och hans flickvän. En riktigt fin dag ända tills Frölunda förlorade hockeymatchen, men jag försöker att överleva ändå. Fick även tag på Paper Mario: Thousand Year Door så det är svårt att förstöra humöret nu.

Just nu är det mycket Fable: The Lost Chapters på PC. Gillar det bättre än till Xbox - kontrollerna är riktigt riktigt bra. Fina tider! På Gamecube är det mest Resident Evil 0 - ett spel med helt gräsliga kontroller, men ändå helt okej.

Kakan var ingen lögn

Hur mycket jag lovar dyrt och heligt att jag skall skriva oftare verkar jag inte ta fasta vid det. Men jag har iaf inte gett upp. Jag vet iof inte ens om nån läser mina inlägg - det är aldrig nån som kommenterar så det är svårt att veta. KOMMENTERA SÅ JAG VET!

Tänkte hursomhelst säga några ord om spelet som fick mig att vilja starta den här bloggen från första början. Förra årets bästa spel - Valves prisbelönta Portal. Kanske har ni spelat det, kanske inte - men alla som är åtminstonde lite insatta i spelscenen har väl hört hur "The cake is a lie", en fras som förekommer frekvent i spelet. Portal var för mig ett tecken på hur spelens berättarteknik och estetik håller på att förändras. Den underbara blandningen av action och humor, det fantastiska manuset och sist men inte minst den underbara avslutningslåten "Still Alive" med sång av Ellen McLain som också gjorde rösten till spelets antagonist. En del klagade på att spelet var för kort, medans många andra (inklusive jag) tyckte att detta var något positivt. Med tanke på hur enkel storyn var skulle det knappast funka att dra ut på det. Att Portal var ett experiment förklarar ju också längden, men efter den enorma succén tog det inte lång tid förrän Valve annonserade att vi inte hade hört det sista från Aperture Science. Valve som tillsammans med Telltale Games (Sam & Max) nu verkar sätta en ny trend med kortare spel. Personligen älskar jag det. Spel gör sig bäst i små doser i taget. Självklart kan man vara cynisk och säga att det bara är ett sätt att tjäna ännu mer pengar. Och självklart har man rätt. Men som konsument kanske det är ett pris värt att betala för bättre spel? Genom att släppa kortare spel oftare får bolagen en chans att bättre på spelserier. Jag tänker framför allt på Half-Life 2 som kunnat genomgå en stor förändring (och förbättring) genom att släppas i episoder. De kan också få en bättre och snabbare respons från kritiker och konsumenter - något som också leder till att vi i slutändan slipper bli besvikna på nya titlar. Vi får hoppas att kakan i slutet av tunneln inte visar sig vara en förbränningsugn.

Thank you, but my punchline is in another blogpost.

Realtidrecensioner NES - Del 1

Så jag sitter här och har länge funderat på om det finns guldklimpar kvar i NES-världen som man bara inte riktigt hittat än. Därför kommer jag nu - i bokstavsordning - att säga mitt angående några (om inte alla) de titlar som släpptes till NES och som licenserades av Nintendo (Jag tänker alltså inte spela något ur Wisdom Trees underbara svit).

Utan att vara dum kör jag igång direkt. Först ut är *trumvirvel*

10-Yard Fight
Ett annat av alla miljoner sportspel från den eran. Lite underhållande dock. Jag förstår mig ju personligen inte på reglerna i amerikans fotboll men det brukar funka om man bara kastar sig över alla man ser! (Betyg: 2/6)

The 3-D Battles of WorldRunner
Först och främst - musiken till det här spelet är underbart hjärndöd. Så absurt dålig att den nästan gränsar till det geniala. Man spelar Jack eller WorldRunner som han fick heta utanför Japan. Han skall tydligen föreställa någon slags vild space-cowboy men det går mig helt förbi. Sorry. För mig framstår han som en anorektiker på tjack som bara springer och springer så långt han bara kan. Galna grodor, spöken hämtade rakt ut en Super Mario-titel och dödsfarliga HÅL är några av sakerna han måste ta sig förbi. Då och då dyker det även upp små rosa stjärnor som jag antar man skall plocka på sig för när man fångat några hittar man en ballong som man flyger iväg upp i himlen med. Där finns ännu fler stjärnor. Vad exakt man har stjärnorna till är bortom mitt förstånd. Jag antar de fyller samma funktion som Super Mario Bros-poäng. Jag såg till att åtminstonde spela ut en bana och ha ihjäl första bossen - en blå sak - och jag har kommit fram till att detta inte är så dåligt som det skulle kunna vara. Inget man egentligen VILL spela, men lite smått beroendeframkallande är det nog. (Betyg: 2/6)

8 Eyes
Så okej? En direkt ripoff på Castlevania. Nästan skamligt. Men det är inte allt. Redan på första banan förstår man hur de genialt placerat ut fiender som INTE GÅR ATT TRÄFFA!? Vad är dealen med det? Man blir bara arg och vill slå sönder något. Sen att Jawas (ni vet de där från Star Wars) gör ett gästspel och att alla knappar är misstänkt falliska gör inte sagan till något bättre. Nä, håll er borta från den här tills jag utlyser vapenvila mot Thinking Rabbit som producerade detta skräp, (Betyg: 1/6)

720°
Wow, ett skatespel från Atari Games låter inte helt fel? SKATE OR DIE! För min del blev det nog mer die än skate är jag rädd. Kanske skulle hjälpa om jag hade en manual? :O
(Betyg: 2/6)

Ett sista spel för dagen. Ni känner till det. Självklart är det...
1943
Detta fantastiska spel som har dykt upp på inte färre än NIO konsoller genom tiderna. Alla minns det som svårt och hektiskt. Det har inte förändrats ett dugg. Skjut ALLT som rör sig. Rör det inte på sig, skjut på det tills det gör det. Mer nostalgi än såhär är svårt att hitta, men det går. (Betyg: 3/6)

Det här var nattens recensioner. Fler kommer imorgon. Tjipp!

Prissänkning och nytt spel

Veckans bästa nyhet är väl att Xbox360 sänks i pris på fredag. Då är det väl inte omöjligt att man köper ett snart då. Nya Elite-versionen skulle gå för 3600 tyckte jag killen på EB Games sa. Idag köpte jag ett nytt spel. Resident Evil 0 denna gången. Spelade ut fyran förra veckan och har inte haft något att spela sedan dess. (Förutom att jag totalt hängt upp mig på Rome: Total War på PC. Varför har ingen berättat om detta spelet för mig förut?) Det verkar råda nån slags torka för spel till GameCube nu. Går inte att hitta Twilight Princess någonstans i hela Göteborg. Jag lyckades dock få tag på en ny stereohandsfree till mobilen dessutom så nu skall jag väl slippa glapp och sånt otrevligt hoppas jag.

Jag är dålig på att skriva här verkligen. Jag skall verkligen försöka komma med nåt intressant snart. Funderade lite på ett scoop om hur berättartekniken förändrats i spel och vad som krävs för att bli uppmärksammad på marknaden idag. Man har ju märkt hur det mesta som kommer nu försöker vara nyskapande. Tänker framför allt på förra årets bästa spel Portal. Svenska DICE (Battlefield-serien) kommande Mirror's Edge är ett annat där förstapersonsspelen utvecklas till något nytt och där vapen inte längre ligger i fokus. Självklart är det kul att spel utvecklas och att marknaden på sätt och vis tvingas till att tänka efter lite extra. Men samtidigt trist då enklare spelidéer och uppföljare lätt hamnar i skymundan. Jag skulle inte ha något emot ett gäng enkla spel i stil med gamla Broken Sword. Jag gillade iof trean som var i 3D men fyran kändes lite tunn, även om jag inte spelat ut hela. Får göra det någon dag. Nu skall jag hursomhelst testa lite RE0 och se hur det för sig på spelkuben min.

Lite dålig är man ju...

Ja, ganska dålig är man som inte håller sin blogg uppdaterad. Det vet ju alla att det är viktiga saker i dagens samhälle. Är fortfarande väldigt trött efter förkylningen men skall väl ut på stan med vänner och B idag i alla fall. Veckans största glädjeämne är väl att Susanne Möller börjat blogga igen. Läs där så länge så kommer jag skriva något intressant snart. Promise. Förresten har jag snart klarat Metroid Prime 2 så snart måste jag köpa nåt nytt spel.