Så jag sitter här och har länge funderat på om det finns guldklimpar kvar i NES-världen som man bara inte riktigt hittat än. Därför kommer jag nu - i bokstavsordning - att säga mitt angående några (om inte alla) de titlar som släpptes till NES och som licenserades av Nintendo (Jag tänker alltså inte spela något ur Wisdom Trees underbara svit).
Utan att vara dum kör jag igång direkt. Först ut är *trumvirvel*
10-Yard Fight
Ett annat av alla miljoner sportspel från den eran. Lite underhållande dock. Jag förstår mig ju personligen inte på reglerna i amerikans fotboll men det brukar funka om man bara kastar sig över alla man ser! (Betyg: 2/6)
The 3-D Battles of WorldRunner
Först och främst - musiken till det här spelet är underbart hjärndöd. Så absurt dålig att den nästan gränsar till det geniala. Man spelar Jack eller WorldRunner som han fick heta utanför Japan. Han skall tydligen föreställa någon slags vild space-cowboy men det går mig helt förbi. Sorry. För mig framstår han som en anorektiker på tjack som bara springer och springer så långt han bara kan. Galna grodor, spöken hämtade rakt ut en Super Mario-titel och dödsfarliga HÅL är några av sakerna han måste ta sig förbi. Då och då dyker det även upp små rosa stjärnor som jag antar man skall plocka på sig för när man fångat några hittar man en ballong som man flyger iväg upp i himlen med. Där finns ännu fler stjärnor. Vad exakt man har stjärnorna till är bortom mitt förstånd. Jag antar de fyller samma funktion som Super Mario Bros-poäng. Jag såg till att åtminstonde spela ut en bana och ha ihjäl första bossen - en blå sak - och jag har kommit fram till att detta inte är så dåligt som det skulle kunna vara. Inget man egentligen VILL spela, men lite smått beroendeframkallande är det nog. (Betyg: 2/6)
8 Eyes
Så okej? En direkt ripoff på Castlevania. Nästan skamligt. Men det är inte allt. Redan på första banan förstår man hur de genialt placerat ut fiender som INTE GÅR ATT TRÄFFA!? Vad är dealen med det? Man blir bara arg och vill slå sönder något. Sen att Jawas (ni vet de där från Star Wars) gör ett gästspel och att alla knappar är misstänkt falliska gör inte sagan till något bättre. Nä, håll er borta från den här tills jag utlyser vapenvila mot Thinking Rabbit som producerade detta skräp, (Betyg: 1/6)
720°
Wow, ett skatespel från Atari Games låter inte helt fel? SKATE OR DIE! För min del blev det nog mer die än skate är jag rädd. Kanske skulle hjälpa om jag hade en manual? :O
(Betyg: 2/6)
Ett sista spel för dagen. Ni känner till det. Självklart är det...
1943
Detta fantastiska spel som har dykt upp på inte färre än NIO konsoller genom tiderna. Alla minns det som svårt och hektiskt. Det har inte förändrats ett dugg. Skjut ALLT som rör sig. Rör det inte på sig, skjut på det tills det gör det. Mer nostalgi än såhär är svårt att hitta, men det går. (Betyg: 3/6)
Det här var nattens recensioner. Fler kommer imorgon. Tjipp!
Utan att vara dum kör jag igång direkt. Först ut är *trumvirvel*
10-Yard Fight
Ett annat av alla miljoner sportspel från den eran. Lite underhållande dock. Jag förstår mig ju personligen inte på reglerna i amerikans fotboll men det brukar funka om man bara kastar sig över alla man ser! (Betyg: 2/6)
The 3-D Battles of WorldRunner
Först och främst - musiken till det här spelet är underbart hjärndöd. Så absurt dålig att den nästan gränsar till det geniala. Man spelar Jack eller WorldRunner som han fick heta utanför Japan. Han skall tydligen föreställa någon slags vild space-cowboy men det går mig helt förbi. Sorry. För mig framstår han som en anorektiker på tjack som bara springer och springer så långt han bara kan. Galna grodor, spöken hämtade rakt ut en Super Mario-titel och dödsfarliga HÅL är några av sakerna han måste ta sig förbi. Då och då dyker det även upp små rosa stjärnor som jag antar man skall plocka på sig för när man fångat några hittar man en ballong som man flyger iväg upp i himlen med. Där finns ännu fler stjärnor. Vad exakt man har stjärnorna till är bortom mitt förstånd. Jag antar de fyller samma funktion som Super Mario Bros-poäng. Jag såg till att åtminstonde spela ut en bana och ha ihjäl första bossen - en blå sak - och jag har kommit fram till att detta inte är så dåligt som det skulle kunna vara. Inget man egentligen VILL spela, men lite smått beroendeframkallande är det nog. (Betyg: 2/6)
8 Eyes
Så okej? En direkt ripoff på Castlevania. Nästan skamligt. Men det är inte allt. Redan på första banan förstår man hur de genialt placerat ut fiender som INTE GÅR ATT TRÄFFA!? Vad är dealen med det? Man blir bara arg och vill slå sönder något. Sen att Jawas (ni vet de där från Star Wars) gör ett gästspel och att alla knappar är misstänkt falliska gör inte sagan till något bättre. Nä, håll er borta från den här tills jag utlyser vapenvila mot Thinking Rabbit som producerade detta skräp, (Betyg: 1/6)
720°
Wow, ett skatespel från Atari Games låter inte helt fel? SKATE OR DIE! För min del blev det nog mer die än skate är jag rädd. Kanske skulle hjälpa om jag hade en manual? :O
(Betyg: 2/6)
Ett sista spel för dagen. Ni känner till det. Självklart är det...
1943
Detta fantastiska spel som har dykt upp på inte färre än NIO konsoller genom tiderna. Alla minns det som svårt och hektiskt. Det har inte förändrats ett dugg. Skjut ALLT som rör sig. Rör det inte på sig, skjut på det tills det gör det. Mer nostalgi än såhär är svårt att hitta, men det går. (Betyg: 3/6)
Det här var nattens recensioner. Fler kommer imorgon. Tjipp!
1 kommentar:
inget wisdom tree säger du? jag lovar att du skulle bli förvånad över hur kul det är att däcka djur med höbalar. de blir så förvånade!
går det ens att få tag på de spelen?
skitfint initiativ med nes-recensioner för övrigt, du gör mänskligheten en tjänst. ser fram emot nästa inlägg.
Skicka en kommentar