Ny adress och ny domän

Hädanefter finner du oss (ja, OSS - "jag" har blivit "vi"! Coolt va?) på http://www.kulturskurkarna.se/videospel

Ny fräsch sajt utan några som helst kopplingar till Googles megalomani, nya fräscha bloggare (alla duschar då och då) och helt enkelt bättre. På alla sätt. Vi ses där.

Jesus Crysis!

Okej, det här kommer nog inte bli ett så långt inlägg eftersom jag inte riktigt kunnat smälta det här än. Men jag tar tillbaka allt jag sagt om att Portal var förra årets bästa spel. Den titeln hör rättfärdigt hemma till Crysis. En scifi-historia utan dess like på marknaden. Min nya burk räckte inte till att spela det på mer än låg- till medelgrafik men det var ändå det absolut snyggaste jag skådat. Jag vet inte riktigt var man börjar när man skriver om det här spelet. Det är så perfekt utvecklat in i minsta detalj. Från voiceacting till story, från interaktivitet till grafik. Att det är tyska CryTEK som ligger bakom det känner man snabbt då en hel del paralleller till deras tidigare titel Far Cry går att se. Den tropiska miljön, den icke-linjära nivåuppbyggnaden och de speciella "krafterna" hos protagonisten till exempel. Men på alla sätt är detta det bättre spelet. Far Cry fångade aldrig riktigt mitt intresse, Crysis trollband mig från början till start.

Jag skulle kunna lovorda det här spelet spaltmeter efter spaltmeter men jag nöjer mig med att helt enkelt uppmana alla gamers att skaffa den här titeln. Det är värt en ny dator om det så krävs!

Lycka!

Idag (igår) fick jag äntligen tag på Zelda: Twilight Princess till Gamecube. Bästa på länge! Sen var det påskmat med brorsan och hans flickvän. En riktigt fin dag ända tills Frölunda förlorade hockeymatchen, men jag försöker att överleva ändå. Fick även tag på Paper Mario: Thousand Year Door så det är svårt att förstöra humöret nu.

Just nu är det mycket Fable: The Lost Chapters på PC. Gillar det bättre än till Xbox - kontrollerna är riktigt riktigt bra. Fina tider! På Gamecube är det mest Resident Evil 0 - ett spel med helt gräsliga kontroller, men ändå helt okej.

Kakan var ingen lögn

Hur mycket jag lovar dyrt och heligt att jag skall skriva oftare verkar jag inte ta fasta vid det. Men jag har iaf inte gett upp. Jag vet iof inte ens om nån läser mina inlägg - det är aldrig nån som kommenterar så det är svårt att veta. KOMMENTERA SÅ JAG VET!

Tänkte hursomhelst säga några ord om spelet som fick mig att vilja starta den här bloggen från första början. Förra årets bästa spel - Valves prisbelönta Portal. Kanske har ni spelat det, kanske inte - men alla som är åtminstonde lite insatta i spelscenen har väl hört hur "The cake is a lie", en fras som förekommer frekvent i spelet. Portal var för mig ett tecken på hur spelens berättarteknik och estetik håller på att förändras. Den underbara blandningen av action och humor, det fantastiska manuset och sist men inte minst den underbara avslutningslåten "Still Alive" med sång av Ellen McLain som också gjorde rösten till spelets antagonist. En del klagade på att spelet var för kort, medans många andra (inklusive jag) tyckte att detta var något positivt. Med tanke på hur enkel storyn var skulle det knappast funka att dra ut på det. Att Portal var ett experiment förklarar ju också längden, men efter den enorma succén tog det inte lång tid förrän Valve annonserade att vi inte hade hört det sista från Aperture Science. Valve som tillsammans med Telltale Games (Sam & Max) nu verkar sätta en ny trend med kortare spel. Personligen älskar jag det. Spel gör sig bäst i små doser i taget. Självklart kan man vara cynisk och säga att det bara är ett sätt att tjäna ännu mer pengar. Och självklart har man rätt. Men som konsument kanske det är ett pris värt att betala för bättre spel? Genom att släppa kortare spel oftare får bolagen en chans att bättre på spelserier. Jag tänker framför allt på Half-Life 2 som kunnat genomgå en stor förändring (och förbättring) genom att släppas i episoder. De kan också få en bättre och snabbare respons från kritiker och konsumenter - något som också leder till att vi i slutändan slipper bli besvikna på nya titlar. Vi får hoppas att kakan i slutet av tunneln inte visar sig vara en förbränningsugn.

Thank you, but my punchline is in another blogpost.

Realtidrecensioner NES - Del 1

Så jag sitter här och har länge funderat på om det finns guldklimpar kvar i NES-världen som man bara inte riktigt hittat än. Därför kommer jag nu - i bokstavsordning - att säga mitt angående några (om inte alla) de titlar som släpptes till NES och som licenserades av Nintendo (Jag tänker alltså inte spela något ur Wisdom Trees underbara svit).

Utan att vara dum kör jag igång direkt. Först ut är *trumvirvel*

10-Yard Fight
Ett annat av alla miljoner sportspel från den eran. Lite underhållande dock. Jag förstår mig ju personligen inte på reglerna i amerikans fotboll men det brukar funka om man bara kastar sig över alla man ser! (Betyg: 2/6)

The 3-D Battles of WorldRunner
Först och främst - musiken till det här spelet är underbart hjärndöd. Så absurt dålig att den nästan gränsar till det geniala. Man spelar Jack eller WorldRunner som han fick heta utanför Japan. Han skall tydligen föreställa någon slags vild space-cowboy men det går mig helt förbi. Sorry. För mig framstår han som en anorektiker på tjack som bara springer och springer så långt han bara kan. Galna grodor, spöken hämtade rakt ut en Super Mario-titel och dödsfarliga HÅL är några av sakerna han måste ta sig förbi. Då och då dyker det även upp små rosa stjärnor som jag antar man skall plocka på sig för när man fångat några hittar man en ballong som man flyger iväg upp i himlen med. Där finns ännu fler stjärnor. Vad exakt man har stjärnorna till är bortom mitt förstånd. Jag antar de fyller samma funktion som Super Mario Bros-poäng. Jag såg till att åtminstonde spela ut en bana och ha ihjäl första bossen - en blå sak - och jag har kommit fram till att detta inte är så dåligt som det skulle kunna vara. Inget man egentligen VILL spela, men lite smått beroendeframkallande är det nog. (Betyg: 2/6)

8 Eyes
Så okej? En direkt ripoff på Castlevania. Nästan skamligt. Men det är inte allt. Redan på första banan förstår man hur de genialt placerat ut fiender som INTE GÅR ATT TRÄFFA!? Vad är dealen med det? Man blir bara arg och vill slå sönder något. Sen att Jawas (ni vet de där från Star Wars) gör ett gästspel och att alla knappar är misstänkt falliska gör inte sagan till något bättre. Nä, håll er borta från den här tills jag utlyser vapenvila mot Thinking Rabbit som producerade detta skräp, (Betyg: 1/6)

720°
Wow, ett skatespel från Atari Games låter inte helt fel? SKATE OR DIE! För min del blev det nog mer die än skate är jag rädd. Kanske skulle hjälpa om jag hade en manual? :O
(Betyg: 2/6)

Ett sista spel för dagen. Ni känner till det. Självklart är det...
1943
Detta fantastiska spel som har dykt upp på inte färre än NIO konsoller genom tiderna. Alla minns det som svårt och hektiskt. Det har inte förändrats ett dugg. Skjut ALLT som rör sig. Rör det inte på sig, skjut på det tills det gör det. Mer nostalgi än såhär är svårt att hitta, men det går. (Betyg: 3/6)

Det här var nattens recensioner. Fler kommer imorgon. Tjipp!

Prissänkning och nytt spel

Veckans bästa nyhet är väl att Xbox360 sänks i pris på fredag. Då är det väl inte omöjligt att man köper ett snart då. Nya Elite-versionen skulle gå för 3600 tyckte jag killen på EB Games sa. Idag köpte jag ett nytt spel. Resident Evil 0 denna gången. Spelade ut fyran förra veckan och har inte haft något att spela sedan dess. (Förutom att jag totalt hängt upp mig på Rome: Total War på PC. Varför har ingen berättat om detta spelet för mig förut?) Det verkar råda nån slags torka för spel till GameCube nu. Går inte att hitta Twilight Princess någonstans i hela Göteborg. Jag lyckades dock få tag på en ny stereohandsfree till mobilen dessutom så nu skall jag väl slippa glapp och sånt otrevligt hoppas jag.

Jag är dålig på att skriva här verkligen. Jag skall verkligen försöka komma med nåt intressant snart. Funderade lite på ett scoop om hur berättartekniken förändrats i spel och vad som krävs för att bli uppmärksammad på marknaden idag. Man har ju märkt hur det mesta som kommer nu försöker vara nyskapande. Tänker framför allt på förra årets bästa spel Portal. Svenska DICE (Battlefield-serien) kommande Mirror's Edge är ett annat där förstapersonsspelen utvecklas till något nytt och där vapen inte längre ligger i fokus. Självklart är det kul att spel utvecklas och att marknaden på sätt och vis tvingas till att tänka efter lite extra. Men samtidigt trist då enklare spelidéer och uppföljare lätt hamnar i skymundan. Jag skulle inte ha något emot ett gäng enkla spel i stil med gamla Broken Sword. Jag gillade iof trean som var i 3D men fyran kändes lite tunn, även om jag inte spelat ut hela. Får göra det någon dag. Nu skall jag hursomhelst testa lite RE0 och se hur det för sig på spelkuben min.

Lite dålig är man ju...

Ja, ganska dålig är man som inte håller sin blogg uppdaterad. Det vet ju alla att det är viktiga saker i dagens samhälle. Är fortfarande väldigt trött efter förkylningen men skall väl ut på stan med vänner och B idag i alla fall. Veckans största glädjeämne är väl att Susanne Möller börjat blogga igen. Läs där så länge så kommer jag skriva något intressant snart. Promise. Förresten har jag snart klarat Metroid Prime 2 så snart måste jag köpa nåt nytt spel.

Prime Time

Inte så mycket att rapportera just nu. Har varit så förkyld att jag mest sovit hela dagarna så jag har inte haft någon energi för att skriva något kreativt här. De vakna timmarna har mest gått ut på att se alla avsnitt av Dexter samt spela Metroid Prime 2 och Sam & Max. Får säga att jag inte är lika frälst i MP2 som i ettan, men bra är det. Har lagt Resident Evil på is lite för tillfället. Har lagt det mesta spelande på is nu och funderar huvudsakligen på vad nästa inköp skall bli. Känner att min vardag kräver ett gammalt hederligt Xbox, men samtidigt vill jag ha något nytt. Har fortfarande inte lyckats få tag på ett billigt DS men jag kan vänta. Ett litet tag i alla fall. Det är så mycket man vill ha, så det gäller väl att se vad som ger mest för pengarna. Förslag och tips är välkomna.

Nytt KotOR 2009?

Rykten bubblar om en tredje installation i serien Knights of the Old Republic. LucasArts och nyligen EA-uppköpta BioWare släppte i Oktober förra året en pressrelease om ett nytt samarbete. Bland andra Superplay var snabba att gissa sig till att det troligtvis rör sig om en uppföljare till, som de så klockrent beskrev det, "det bästa som hänt Star Wars-licensen i spelväg". Bland andra Eurogamer och DN påstod för några dagar sedan att en finansrapport från EA bekräftade ett nytt spel i serien. Eurogamer tog dock tillbaka detta påstående efter att EA i fredags dementerade ryktena. LucasArts sade också att deras samarbete med BioWare "inte har något med Knights of the Old Republic att göra". Så om det blir någon uppföljare återstår väl att se men man kan väl med största säkerhet påstå att inga planer verkar finnas för tillfället.

Läs mer:
http://www.eurogamer.net/article.php?article_id=92807
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=742919

Resident Evil 4

Igår var jag på stan på jakt efter ett exemplar av Twilight Princess till GameCube. Det visade sig vara omöjligt. Varken EB Games, Game, TV-spelskompaniet eller Kapten Krok hade det. Måste vara frågan om någon slags högkonjunktur. Efter att ha inhandlat det senaste numret av Buffy säsong 8 och Anna Politkovskajas bok "Putins Ryssland" kände jag mig fortfarande nöjd. Behovet av ett tevespel fanns kvar och tillslut snubblade jag över Resident Evil 4 inne på Game i Nordstan för 199 kronor. Jag har tänkt flera gånger att jag borde köpa det. Har aldrig spelat något av spelen i serien tidigare men hade hört mycket bra om just detta. Jag var lite rädd för att spela det. Man har ju hört att det skall vara så läskigt och jag vet att jag inte är så bra på just skräckspel. Spelet visade sig vara hur bra som helst! Snyggt och stämningsfullt. Men inte ett dugg läskigt. Har jag missat något? Jag som fortfarande inte vågat spela ut Dark Corners of the Earth är lite förvånad över hur läskigt detta INTE är. Nu har jag väl bara spelat några kapitel iof, men jag hoppas ändå på lite mer skräck än så här.

Förresten, vad var dealen med att Peter Jacksons grottroll från Sagan om Ringen fått en cameo? Det var nästan lite pinsamt likt. Fast det kanske var meningen?

Satan lever i våra barn!

Jag satt inatt och försökte förgäves komma in på Fair Plays hemsida. Efter många om och men lyckades jag få tag på en cachad version (tack, Google) från för några dagar sedan. Jag kände mig inte tillräckligt påläst om vad de hade att säga så jag satte mig och läste lite artiklar om dem och läste även deras egna information på hemsidan. (Nu verkar de som att de håller på att göra om hemsidan, så en del av sakerna jag citerar här kanske inte kommer finnas kvar.) Jag blev först lite glatt överraskad när jag såg hur de accepterade och informerade om de positiva effekterna av tevespelande och tänkte att de kanske inte var så radikala och subjektiva som jag trott. Jag behövde inte leta länge innan jag förkastade den tanken dock. Det är inte bara deras budskap som irriterar mig utan också deras språk. Det finns något obehagligt konservativt i deras rädsla som mest för tankarna till den kristna högern.

Det här är ett urval av det som Fair Play har att säga om tevespelandets negativa inverkan.

• "Den som spelar mycket påverkas på flera sätt. Både fysik, psyke och värderingar kan påverkas av överdrivet spelande."
Det här är det vanligaste av alla argumenten, att barnen blir "påverkade". Här är en litet tips till alla föräldrar som skräms av tanken på att era barn skall bli påverkade av omvärlden; Lås in dem i ett rum, förbjud dem att läsa tidningarna eller se på teve. Solljus kan vara bra för barnen (D-vitaminer, ni vet) men se till så att era barn inte kan få för mycket stimulans utifrån. Takfönster fungerar bra och minskar risken för att era barn skall få syn på något som skulle kunna uppfattas som omoraliskt. Undvik att utbilda era barn med hjälp av facklitteratur då de kan bli påverkade av författarens egna åsikter. Skolböcker inom matematik och språk tenderar att vara mindre vinklade. Detta kan era barn troligtvis lära sig utan problem. Samhällskunskap och historia bör flaggas som olämpligt. Säg istället till era barn vad de skall rösta på och vem som var kung när ni var små. Mer än det behöver de knappast veta. Sedan när de fyller 18 år kan ni släppa ut dem och låta dem leva livet med sunda värderingar! Eller? Min gissning är att ditt barn skulle vara redo för hispan redan innan de fyllt sex år. Barn kommer alltid påverkas av allt vi gör, och allt de själva gör. Vi varken kan eller bör skydda dem från alla risker. Här är en liten nyhet för er som inte kände till det; FYSIK, PSYKE OCH VÄRDERINGAR PÅVERKAS AV ALLT VI GÖR I VÅRT DAGLIGA LIV. Det är så vi lär oss om oss själva och om vår omgivning.

• "Det kan vara svårt att slita sig från något så roligt som att spela TV- och datorspel. Timmarna flyger iväg och när ska barnet hinna med alla läxor? Skolarbetet kan bli lidande om spelandet tar för mycket tid."
Självklart bör vi uppmuntra barnen att göra sina läxor. Skolarbetet kan självklart bli lidande om man spelar tevespel istället. Precis som det kan bli lidande om man låter barnen göra vad som helst. Är ni rädda för att era barn inte sköter skolan, ta inte ifrån dem tevespelet. Detta skulle göra vilken unge i världen förbannad. Avsätt istället en tid då ni tillsammans med barnen ser till att läxorna blir gjorda. Barn kommer aldrig vilja göra läxor. Läxor är tråkigt. Det tyckte ni själva en gång i tiden innan ni tappade taget om era liv och började tro att era barns liv på något sätt var en förlängning av era egna.

• "Datorspelen är ofta utformade av män för män, och innehåller vanligen mycket få kvinnliga karaktärer. De kvinnor som förekommer i spelen är ofta utmålade som offer, medan de manliga karaktärerna är angripare."
Detta är självklart helt sant. Vi lever i ett helt samhälle utformat av män för män. Detta gör det inte mer okej att även tevespel upprätthåller samhällets stereotypa könsroller - men för att verkligen kunna ge en rättvis bild kanske man bör titta lite närmre på var problemet ligger och vad det är för signaler som egentligen skickas. Skolan är den plats där barnen påverkas mest. Det är där genom de upprätthåller sin sociala krets. Det är också en plats designad för att utbilda barnen (även om man kan diskutera hur bra det verkligen går med det där). Lärare utger troligtvis den största influensen på era barn och så länge skolan och lärarna fortsätter att inpränta skillnaderna mellan könen, både direkt och indirekt, så kommer dessa könsroller aldrig att kunna brytas. Rockstar Games har många gånger kritiserats för sina spel, inte minst Grand Theft Auto-serien. Det har kritiserats för att vara våldsamt, sexistiskt, rasistiskt och att uppmuntra till lagbrott. Vad som är värt att komma ihåg är dock framför allt att de här spelen inte är menade att spelas av din 12-åriga son. En annan viktig sak är också vad GTA egentligen är. Underhållning. Personligen har jag dessutom alltid sett på GTA som ett sarkastiskt och kritiskt inlägg i debatten om vad som är skadligt för barn och unga. Huruvida det är sant eller inte har jag ingen aning om, men det kanske kan vara värt att tänka på mycket av allt det påstådda skadliga som ett exempel på vad du inte bör göra i verkligheten. Det är kanske just därför majoriteten av alla tevespel är våldsamma? Ett sätt att få ut våra aggressioner utan att någon skadas?

Hösten 2004 genomförde Fair Play en undersökning för att själva kartlägga ungas tevespelande. Värt att notera är att de som svarade på deras enkät var unga i åldern 11-16 år som själva uppsökte Fair Plays station under FLICKAs Sverigeresa.
-Det här är ingen vetenskaplig undersökning. Men resultatet är nog ganska representativt. Siffrorna är så starka, sade Per Hamid Ghatan - styrelsemedlem i Fair Play.
Hamid Ghatan är hjärnforskarna vid Karolinska Institutet, men var befann sig den här killen dagen de lärde ut statistik och enkätundersökningar i skolan? Det här är ju uppenbarligen en människa som gjort något annat än sina läxor. Det spelar ingen roll hur "starka" siffrorna är - undersökningen är inte representativ för befolkningen. Vad menar han ens med att "siffrorna är så starka"? Att de är till hans fördel? Att de ger honom en anledning att fortsätta sin propaganda om det omoraliska och farliga i tevespelande?
Enligt undersökningen spelar 90% av alla tjejer och 99% av alla killar tevespel. VAD? Herregud, det är ju nästan så att JAG skräms? 99 procent? Helt otroligt! 77% av ungdomarna tycker dessutom att de spelar för mycket! Fast, vänta nu. Vilka människor är det som besöker Fair Plays tält egentligen? Är det inte ganska rättvist att påstå att det kanske är folk som har någon erfarenhet av tevespel? Kanske är det just så att majoriteten av de som uppsöker dem i själva verket är folk som har negativa erfarenheter av tevespelande? Det här är ju som att undersöka hur stor del av befolkningen som är veganer genom att dela ut enkäter i köttdisken på ICA.
Undersökningen går också in på det jag skrev om tidigare - könsroller. Enligt Fair Play uppfattar majoriteten av killarna de kvinnliga karaktärerna i tevespelen som "sexiga och dumma". Tjejerna uppfattade samtidigt de manliga karaktärerna som... just det, "sexiga och dumma". Ja, detta var ju onekligen upprörande bevis på att tevespel är omoraliska. Vi tycker alltså att medlemmar av det motsatta könet är "sexiga och dumma"? Vad betyder det? Att vi kommer få en hel generation av människor som vill ligga med varandra men inte ringa dagen efter? Tevespelen gör oss till hjärtekrossare. Ja jag säger då det.

En lite underlig detalj är hur undersökningen bygger på svar från 2 143 ungdomar i åldern 11-16 år. Hälften flickor och hälften pojkar. Det betyder 1 071 och ½ av varje kön. Jag tycker lite synd om den där halva personen som inte riktigt verkar veta vad som pågår.

Länk till Googles cachade version av det Fair Plays hade att säga om sin undersökning finner ni här.

Är jag en mästare nu?

Jag sitter och kliar mig i ögonen. Har spelat Baldur's Gate hela natten och skall snart ut i friska luften. Jag har haft tusen idéer till inlägg här de senaste veckorna men det är svårt att komma på dem när man är trött. Igår spelade jag ut The Legend of Zelda: Ocarina of Time Master Quest. Lite stolt var jag, även om jag vet att det inte är så hemskt mycket svårare än originalet. Problemet med MQ var väl just det, att det inte var så mycket svårare - bara så hemskt mycket mer frustrerande. Lösningarna på alla pussel kändes bara ologiska och långsökta istället för - som jag hade hoppats på - smartare och mer kluriga. Jag antar att man inte kan förvänta sig någon större revidering av ett spel från 64bitarsgenerationen, särskilt inte när uppföljaren Wind Waker var på gång, men något lite extra hade varit kul. WW spelade jag förresten ut för några veckor sedan efter flera års slit med tanke på att jag aldrig hade tid att spela ut det förrän jag själv gick och köpte mig ett GCN i julas. Jag gillade aldrig riktigt det där med att åka båt så mycket - det blev lätt tröttsamt, men det är ju ändå ett fantastiskt bra spel som B numera spelar dag ut och dag in. Det känns bra att frälsa en människa in i tevespelsvärlden i allmänhet och Zeldavärlden i synnerhet. Inom en snar framtid blir det ett DS och Phantom Hourglass. Nu måste jag iväg men nästa gång jag skriver skall jag skriva ett riktigt korrekt och bra inlägg.

En liten inledning

Hej!
Jag försökte blogga om mitt liv en gång i tiden. Jag har försökt flera gånger, men det går liksom inte eftersom jag inte är speciellt intresserad av mitt eget liv. Så jag tänkte att det får vara nog med spaltmeter efter spaltmeter om hur ångesten kryper in i ändtarmen så fort det blir några minusgrader ute. Det är dags för något nytt koncept. Något coolt, något fint. Något som intresserar mig. Något som tevespel. Så där har ni det - min nya fina blogg (i skrivande stund inte formaterad eller designad men den blir nog fin framöver). En hel blogg om mina åsikter om spel, spelande, spelutveckling och allt som hör där till. En elektronisk egotripp såklart - precis som alla andra bloggar - men förhoppningsvis roligare än förut.

Jag vill poängtera för eventuella läsare att jag inte på något vis försöker konkurrera ut Susanne Möller. Hon är det mest intressanta på hela DN-redaktionen. Jag undrar dock varför hon fortfarande inte svarat på mitt senaste mail. Så Susanne, om du läser detta; när skall vi ta den där intervjun? Jag hade så storslagna planer - tänkte vi kunde gå och bowla tillsammans. Samtidigt som du svarar på frågorna då såklart.

Så nu är det dags att börja. Jag kommer skriva så ofta jag har något att rapportera - vilket troligtvis kommer bli ganska ofta - men jag har lärt mig att inte lova något. Jag har svårt för att blogga, jag glömmer så lätt av att jag har en blogg. Jag glömmer ganska lätt av att jag själv finns. Det enda jag är helt säker på är att jag kommer spela tevespel den dagen jag dör. Game over and out.